Doktorn
Det var på sensommaren 1922 som den blott 26-årige, helt nyutexaminerade läkaren Einar Wallquist anlände till Arjeplog för att tillträda den nyinrättade tjänsten som provinsialläkare.
Uppvuxen i Dalsland, utbildad i Stockholm – varför blev det då Arjeplog? Ja, det var nog en släng av vildmarksromantik, har Doktor Wallquist senare gett som förklaring till varför han valde livet som ensam läkare i den glest bebyggda kommunen framför tryggheten i att vara verksam bland kollegor vid ett sjukhus i storstaden.
Om det nu var vildmarksromantik det handlade om, så höll den honom i ett fast grepp – doktor Wallquist kom att tillbringa hela sitt yrkesverksamma liv i fjällkommunen.
Som provinsialläkare var Einar Wallquist på många sätt en föregångsman. Han intresserade sig för förebyggande hälsoarbete, det vi idag kallar friskvård.
Barnens hälsa och välmående låg Doktorn särskilt varmt om hjärtat och utöver den rena hälsovården ville han förvissa sig om att de barn som inte kunde bo hemma under skolterminerna hade det så bra som möjligt på skolorten. För att roa barnen kunde Doktorn ordna med sagostunder, lekar eller skidtävlingar.
De långa sjukresorna i det vidsträckta distriktet förde med sig att Doktor Wallquist då och då fick lov att övernatta hemma hos sina patienter. På så vis väcktes hans intresse för traktens människor och kultur och doktorn började snart sitt idoga samlande av föremål och fakta från Arjeplogsbygden.
Han samlade på allt – föremål, fotografier, arkivhandlingar, berättelser. Hans dokumentation kom att omfatta allt tänkbart; hur man tar hand om nyfödda barn, hur man slår sitt myrhö, lagar mat osv.
Efter fyrtio år som läkare och ett par år som pensionär kunde Einar Wallquist så i oktober 1965 öppna sitt Silvermuseum, fyllt av de kulturföremål han så insiktsfullt samlat under ett långt yrkesliv. Under tjugo år, fram till sin död vid nära nittio års ålder i december 1985, var Doktorn chef för Silvermuseet.
Einar Wallquists böcker med livfulla och målande skildringar från en läkares vardag i Lappmarken nådde en stor läsekrets och kom att under många år toppa bokhandlarnas försäljningslistor.
Den första boken, Kan Doktorn komma?, gavs ut 1935 och följdes av ytterligare ett 25-tal skönlitterära verk, de allra flesta även illustrerade av författaren. Även medicinsk facklitteratur och kulturhistoriska faktaböcker ingår i Einar Wallquists bibliografi.
När arbetsdagen var slut plockade dr Wallquist gärna fram penslar och ritstift och satte sig att måla. Hans akvareller med motiv från trakterna kring Arjeplog blev mycket uppskattade, liksom även de många porträtt av arjeplogsbor som, under vardagligt småprat, växte fram då doktorn avbildade sina patienter medan de var i stillhet på sjukstugan.
Forskning och kunskapsuppbyggnad var också viktigt för Doktorn, och alltsedan Silvermuseet grundades har det varit viktiga delar i dess verksamhet. Dr Einar Wallquist deltog med stort intresse i framförallt den forskning som rörde arkeologi och historia i Arjeplogs omgivningar. I egenskap av läkare var han en av dem som på ett tidigt stadium forskade om akut intermittent porfyri, den s.k. släktsjukan. Sjukdomen, som orsakas av en förändring i ett av våra arvsanlag, finns beskriven i internationell medicinsk litteratur sedan slutet av 1800-talet, men i Sverige var det doktor Wallquist som först uppmärksammade den.
Ingela Bergman, chef för Silvermuseet i Arjeplog under åren 1986 – 2020, lärde under sina första år i Arjeplog känna doktorn. Här kan du läsa hennes personliga skildring av ”Lappmarksdoktorn”.
