Silversalen är museets skattkammare. Under de blå valven glimmar samers silver. Rikedom och välstånd förborgat i kragar och bälten, kosor, bägare och skedar.
Silvermuseets samling av samiskt silver är den största i sitt slag och omfattar nära 700 enskilda föremål, från medeltid till 1900-tal. Praktfulla silverkragar kröner utställningen och i montrarna blänker bältenas förgyllda ornament.
Att silvret benämns som samiskt, betyder att det är, eller har varit, i samisk ägo. Men det är också så att vissa föremål, t ex kåsorna, har ett utseende som är typiskt för det samiska formspråket. Silverkragarna är exempel på ett samiskt sätt att införliva silver i dräktskicket och vissa ornamentformer, som flätverksornamentiken, kan sägas vara typiskt samiska. Sammantaget gör detta att man kan tala om samiskt silver som en egen kategori.
Betalningen för samernas renskinn och renost, pälsverk och torkade fisk kunde vara yxor och knivar, grytor, salt och mjöl, hampa och vadmal. Om handeln gav vinst, investerade man i silver.
Högtidsdräktens silver speglade framgångar i renskötsel och handel. Praktfulla silverbälten och rikt dekorerade silverkragar fungerade som statussymboler och silverkosans tyngd ingav respekt. Silvret kunde räknas i renar. Femton-tjugo renar för ett silverbälte. Förmögenheten, säkerheten, tryggheten kunde mätas i silver.
Silvret ansågs också skydda mot onda väsen. Silverkulor fastsydda i de vävda banden över barnvaggan, gietkam, skyddade t ex det lilla barnet mot illasinnade krafter. Pinglandet från de små hängen och ringar som ofta förekommer på silverkulor, skedar och kåsor och smycken, skulle också hålla de onda krafterna på avstånd.
Bilder från utställningen
Se alla utställningar
