Att hela kulturarv genom digitalisering

Sávvet

Silvermuseets samlingar består bl.a. av föremål som samlats in från 1920-talet och framåt. Genom åren har det framförts synpunkter om att det finns föremål som tillförts museet på sätt som inte skulle accepteras idag. Museet har hittills mött detta främst genom den information som finns registrerad om föremålen, men den kan ofta vara bristfällig.

Att förvalta en museisamling är ett arbete där vi måste ta hänsyn till många saker. Vi ska se till att de fysiska förutsättningarna för föremålen är de bästa, vi ska kunna förmedla samlingen genom utställningar och kunskapsöverföring, men vi ska också hantera de lager av värderingar som finns med från den tiden samlingen tillkom.

I nästan alla museisamlingar finns föremål som är känsliga ur etisk synpunkt utifrån hur det gick till när de kom till museet. I dag måste vi hantera detta arv, och genom utvecklingen av urfolksrätten och museernas etiska riktlinjer under det senaste decenniet ska vi kunna svara på frågor om hur föremålen kommit till museet och deras betydelse i nutid. När det gäller de övergripande diskussionerna om repatriering har fokus ofta legat på att fysiskt återlämna museiföremål, men det är viktigt att även undersöka hur objekten kan tillgängliggöras på andra sätt, t.ex. genom digital teknik.

I vårt projekt diskuteras etiska frågor och hur dessa kan hanteras, och det görs urval av föremål som undersöks, dokumenteras och tillgängliggörs för enskilda eller allmänheten genom 3D-teknik. Diskussioner och urval gör vi tillsammans med Arjeplogs sameförening för att ge våra samlingar en större betydelse i dagens samiska samhället och för att återskapa relationerna mellan enskilda och föremålen.

I projektet arbetar forskaren Malin Brännström, konservatorn Matilda Sundström och museiassistenten Gry Helen Sivertsen.

Projektet finansieras genom medel från Riksantikvarieämbetet.