De samiska skattelandens ursprung

På Johan Geddas karta över Umeå lappmark från 1671 framträder ett rutnät av de avgränsade områden som kallades lappskatteland. Gränserna drogs i raka linjer och angav de landområden som olika familjer och hushåll förfogade över. Samma form av markfördelning gällde även i andra delar av det samiska bosättningsområdet, Sábme. De äldsta uppgifterna om skatteland finns i källor från 1600-talet och de har bildat utgångspunkten i tidigare forskning. Däremot har skattelanden inte studerats från det motsatta, förhistoriska perspektivet.

Till grund för studien ligger synen på landskap som arenor där sociala relationer och ekonomiska strategier spelas ut. Ett landskap kan ses som produkten av människors handlande och som en förmedlare av ett samhälles värderingar. Sociala och ekonomiska strukturer har avsatt spår i landskapet liksom religiösa föreställningar och maktstrukturer. I projektet kombineras de arkeologiska och skogshistoriska vetenskaperna för att avläsa de olika slags spår som avsatts i de samiska kulturlandskapen i äldre tid. Arkeologiska lämningar, som t ex bosättningar, fångst- och förrådsanläggningar, heliga platser och renvallar läggs samman med skogshistoriska spår i form av bland annat åldersstruktur och brandhistorik, barktäkter och gränsmarkeringar, som underlag för analyser av bosättnings- och nyttjandemönster, strategiska resurser och säsongvariation.

De samiska formerna för markfördelning jämförs med den administrativa struktur som infördes av den svenska Kronan och av kyrkan under 1500-talet och som framträder i 1600-talets källor, däribland Johan Geddas karta. Vilka former för resurs- och markfördelning kännetecknade samiska samhällen vid tiden för mötet med det svenska beskattningssystemet? Varför och på vilket sätt hade det samiska markfördelningssystemet utvecklats? I vilken grad anpassades det svenska beskattningssystemet till samiska förhållanden och vice versa? Forskningsresultaten tillför ny kunskap om hur samiskt landskapsnyttjande varit organiserat under den period som föregår de skriftliga källorna och bidrar till välgrundade diskussioner om social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet i arktiska miljöer. Projektet ger ett välgrundat underlag för integrerade kultur- och naturvårdande insatser i arktiska landskap.

Projektet finansieras av Vetenskapsrådet och genomförs under perioden 2022 – 2024

Projktledare:
Docent Ingela Bergman, arkeologi, INSARC, Silvermuseet i Arjeplog
Medverkande forskare:
Professor Lars Östlund, skogshistoria, SLU i Umeå.
Fil. dr. Markus Fjellström, arkeologi, INSARC, Stockholms universitet och Uleåborgs universite