Människan, elden och landskapet

Det första forskningsprojektet som Silvermuseet drev, Människan, elden och landskapet, pågick mellan 1999 och 2003. Projektet tog sig an perioden efter att inlandsisen smält bort. Fokus låg på de tidigaste bosättningarna, med tillhörande frågor om vart människorna kom från och varför. En annan viktig fråga var hur människan påverkat landskapet, särskilt betydelsen av eld för koloniseringsprocessen och landskapsomvandlingen.

Fennoskandiens tidigt post-glaciala kolonisations- och bebyggelsehistoria är i hög grad relaterad till Wichselglaciärens recessionsförlopp. Övre Norrlands inland utgjorde det område i Europa som sist frilades. Avsaknaden av tidigt postglaciala boplatser innebar att studier av pionjärkolonisationsens förlopp och orsaker inte kunnat genomföras.

Projektets målsättning var, att med utgångspunkt i den olikformiga isostatiska landhöjningen, identifiera äldre strandlinjer och därmed sammanhörande boplatslämningar. Den s k tippningseffekten på vattendragens strandlinjeförskjutning hade inte tidigare uppmärksammats inom arkeologisk och ekologisk forskning. Syftet var att klarlägga pionjärkolonisationens förlopp, orsaker och ekologiska förutsättningar. Interaktionen mellan det tidiga fångstsamhället och dess naturomgivning utgjorde ett centralt problemområde.

Forskningsinsatserna genomfördes i ett tvärvetenskapligt samarbete mellan arkeologi och palaeoekologi.
Silvermuseets forskare var initiativtagare till projektet och projektägare. Arbetet genomfördes i samarbete med forskare vid Umeå Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå.

Finansiär: Riksbankens jubileumsfond, Dnr K1998-5116
Projekttid: 1999 – 2003
Beviljat anslag: 9 800 000 kr
Projektledare: Ingela Bergman
Anslagsförvaltare: Stiftelsen Silvermuseet