Meny
SilvermuseetSilvermuseet i Arjeplog

Historia

Silvermuseets historia börjar i det tidiga 1920-talet då Einar Wallquist - en ung, nyutexaminerad provinsialläkare - kom för att tjänstgöra i Arjeplog. Han fängslades snart av trakten och dess befolkning och började tidigt samla föremål i syfte dokumentera Arjeplogs rika kulturhistoria.

  • Kronskolan, akvarell av Einar Wallquist 1946 ©Silvermuseet
  • Kronskolan måste ge plats åt Silvervägen och flyttas ett femtontal meter ©Silvermuseet
  • Nyblivna Silvermuseet, slutet av 1960-talet ©Silvermuseet
  • Museet hösten 2017, så det ser ut med tillbyggd utställningslokal och forskningsinstitutet INSARC ©Silvermuseet

I den följande texten berättar vi hur Einar Wallquist byggde upp Silvermuseet. Men museet är bara en del av berättelsen om honom, här kan du läsa mer om hans liv och gärningar.

Under ”Doktorns” fyrtioåriga tjänstgöring i den vidsträckta fjällsocknen växte sig samlingarna stora och ”doktorssakerna” fick rymmas överallt där det fanns plats i samhället. Det var dock först sedan doktor Wallquist gått i pension som han på allvar kunde ägna sig åt sina planer på ett museum.

Från vardagsrumsfönstren i sitt hem Doktorsgården kunde Einar Wallquist blicka ner över Arjeplogs samhälle. Vid Torget såg han den gamla ”Kronskolan” som varit internatskola för de nomadiserande samernas barn. Skolhuset, byggt i mitten av 1850-talet, var en stor byggnad som höjde sig över de omkringliggande husen.
Vid tiden för Doktorns pensionering hade Kronskolan stått tom ett tjugotal år. Byggnaden var ytterligt förfallen och eftersom den nya vägen som skulle binda samman Norge och Sverige var planerad att ha sin sträckning genom Arjeplogs samhälle just hur, skulle skolan rivas. Doktor Wallquist, som även var ledamot i kommunfullmäktige, gjorde en framställan till Riksantikvarieämbetet för att få tillstånd till flytt och renovering av Kronskolan för att anpassa byggnaden till museum.

Doktorns framställan föll god i jord. Kronskolan flyttades ett femtontal meter och renoverades under dr Wallquists tillsyn. Han lät inreda det blivande museet med miljöer hämtade ur småbrukarhem och med föremål som var välbekanta för Arjeplogsborna.

Ett par år efter sin pensionering, 1965, kunde Einar Wallquist så öppna sitt Silvermuseum i den forma nomadskolan. Han var sedan museets chef fram till slutet av år 1985, då han gick bort vid nära 90 års ålder.

– Det får aldrig stå stilla, det måste alltid hända någonting, sa dr Wallquist redan på sin tid. På Silvermuseet står det inte stilla. Under de 50 år som gått sedan museet öppnandet har det gamla skolhuset blivit urvuxet och nya byggnader har kommit till, såväl ovan som under jord. Verksamheten har förändrats och specialiserats. Medan besökare från när och fjärran tar del av de berättelser som förmedlas i utställningarna bedriver forskarna vid Silvermuseets forskningsavdelning INSARC tvärvetenskaplig forskning i den internationella forskningsfronten. Ny kunskap och nya insikter tillförs ständigt museet och dess utställningar – det står aldrig stilla.

Relaterad:
Silvermuseets logga »
Doktorn »

>